Äntligen

har ett samtal bokats där jag ska får prata igenom min förlossning! Det tog ju bara fyra månader att tjata sig till detta samtal...

Sen sist har jag kontaktat chefen på kvinnokliniken som var jättegullig att prata med. Jag berättade för henne om mitt samtal med elaka barnmorskan och hur jag blivit bemött. Hon erbjöd sig att gå igenom förlossningsjournalen med mig, vilket jag tackade ja till. Att prata med elakingen skulle inte ge mig något precis.

Några timmar efter att jag bokat tid med chefen ringde faktiskt elaka barnmorkan igen, nu hade hon en tid till mig. Hela föregående dag hade jag väntat på hennes samtal som inte kom. Men hon hade ju varit hemma med migrän och kunde inte ringa "vill du att jag ska gå till jobbet med migrän eller?" Nu var jag mer beredd på hennes elaka sätt och kunde lugnt och sansat säga till henne att vårt förra samtal hade gjort mig ledsen och att jag inte ville träffa henne. "Jag måste säga att du är väldigt skör faktiskt". Okej, tack men nu räcker det liksom. Blev arg och sa att hon kan inte säga vad som helst, hon kan få tycka vad hon vill men säg inte till mig att jag är överkänslig, skör och lider av depression. Och om hon nu tycker att det är så, varför har jag inte fått hjälp då?! Suck... Orkar inte tänka på det mer. Men skönt att få ner det här på bloggen. Ska skriva ner allt hon sagt och ta upp detta med tha boss.

Efter detta samtal kan jag kanske till och med få ihop en förlossningsberättelse även om den lär bli rörig. Skriver allt detta mycket för min egen skull, känns bra att få skriva av sig. Är dock himla tacksam för de kommentarer jag fått, mina läsare är kanske få, men ni är bäst! <3