Pepp

På torsdag ska jag gå ut och äta på Vapiano med bönegruppen! Känns som det var längesen vi tjejer gick ut och åt tillsammans ju. Längtar!

Om amning

Ett långt och ganska spretigt inlägg om amning.

Stannade uppe för att se "debatten" om amning i Kvällsöppet. Tycker inte att man kan debattera en sån sak egentligen, det är alltid upp till var och en. Men såklart började jag tänka på mina egna upplevelser. Jag kan fortfarande känna det där dåliga samvetet, att jag inte ammat mitt barn - det som är det bästa för det lilla barnet. I en vecka orkade jag kämpa, kanske borde jag kämpat mer? Jag hade tänkt att jag skulle amma, det var liksom självklart. Hur svårt kunde det vara? Väldigt svårt visade det sig. Men det svåraste var det dåliga samvetet. Varje gång jag blandade ersättning så kunde jag läsa på paketet "bröstmjölk är det bästa för det lilla barnet". Tankar om att mitt barn inte skulle knyta an, att han skulle vara sjuk mer än andra barn eller få allergier.

Men när jag satt där och försökte mata min bebis, jag grät av smärtan, han grät för han var väl hungrig. Då kände jag bara att jag inte klarar detta. Jag var så nervös varje gång Algot visade att han var hungrig, jag vågade liksom inte amma tillslut för det gjorde så ont. Jag var på amningsmottagningen flera gånger där de hjälpte mig med salvor, bröstnappar och andra hjälpmedel. Hemma funkade det fortfarande inte bra. Algot var inte nöjd och jag hade så ont så jag vågade inte mata honom. Vi gav honom ersättning med en liten skål för att man inte skulle ge flaska. Då skulle han inte lära sig ta rätt grepp om bröstet. Då skulle allt vara kört och jag skulle vara den sämsta mamman som inte kunde föda sitt barn naturligt, som inte ens kunde mata sitt barn naturligt. Så kändes det.

Johan såg hur dåligt både jag och Algot mådde, han sa att han stöttade mig hur jag än ville göra. Tillslut lät jag honom ge vår bebis flaskan. Algot åt och blev mätt och nöjd. En helt annan bebis. Jag grät och kände mig som den där dåliga mamman. Kände mig så jäkla misslyckad. "Alla andra" kunde ju föda naturligt, "alla andra" ammande sina barn.

När jag stegvis slutade amma så fick jag mjölkstocking. Den smärtan. Vi åkte till akuten där jag av en läkare fick höra att jag skulle pumpa, smörja mina såriga bröstvårtor, fortsätta med alla hjälpmedel och helt enkelt bara amma mera så skulle det nog bli bra. Jag grät och liksom bad "snälla jag orkar inte mer". Hon menade att jag måste tänka att det ska fungera, annars går det inte. Tack för tipset liksom. Här kände jag att jag fått nog, jag ville fokusera på att lära känna mitt nyfödda lilla barn. Jag ville inte må dåligt. Började tänka på fördelarna med flaskmatning. Jag fick penicillin och en ny tid hos amningsmottagningen (för amma det skulle jag ju enligt läkaren) sen gick vi hem.

Vi matade Algot med ersättning, han mådde bra och jag bestämde mig tillslut för att ge upp amningen. Vi åkte till amningsmottagnigen, jag var så nervös för vad de skulle säga om mitt beslut. De var snälla, de förstod. De tyckte också att jag hade kämpat tillräckligt. De var inte alls som den där läkaren. Jag fick ett piller jag skulle ta för att mjölken skulle sluta produceras, det kändes så väldigt definitvit. Svalde jag det fanns ingen åtevändo. Men det var rätt beslut.

Det visade sig också att inte "alla andra" ammade sina barn. Några vänner som jag inte pratat med på länge hörde av sig och jag fick höra deras historia. Jag försökte att inte känna mig som sämsta mamman, det måste ju vara bättre med en glad mamma. Nu var matningen en mysig stund. Det var verkligen en lättnad när vi kunde fokusera på allt fint, att vara nyblivna föräldrar till bästa bebisen.

Ändå kan jag fortfarande känna det där dåliga samvetet, eller känslan av att jag missat något. Jag tror det beror på att man överallt får höra och läsa att "bröstmjölk är det bästa för det lilla barnet". Men jag tror inte att det är så alla gånger, för oss var flaskmatning det bästa.

Inredningspeppen

Nu när vi har en egen bostadsrätt skulle man ju vilja fixa och dona lite. Skulle vilja ha någon snygg tapet i vardagsrummet, kanske måla lite turkost i köket, köpa lite nya prylar (hyllor, tavlor, ett nytt soffbord). Jepp, som vanligt är det mkt jag vill ha men tyvärr har vi inte pengarna till det nu. Kanske kan kolla någon loppis men har dålig koll på vart det finns i Malmö. Annars kan man ju alltid möblera om lite eller förnya på annat sätt. Någon som har det himla fint hemma hos sig är Fru Silver, så skulle jag gärna vilja ha det! Om jag orkar kan jag ju lägga in bilder på hur vi har det hemma så kan ni sedan komma med tusen miljoner tips på hur man kan fixa och dona lite, ja så gör vi!

7 månader!

Älskade ungen blev ju hela sju månader häromdagen, 7! Har liksom en stor-bebis här hemma nu. Vi firade med långpromenad längs Ribban tillsammans med Zahra och Anya, och på kvällen var hans moster Milli och kusinerna Linton och Gusten här. Dessutom fick han tre "vem-böcker" av mig som jag fyndat på bokrean. Bra dag! 

Algot har två söta små tänder på väg, dögulligt! Han har precis börjat öva sig lite på att ställa sig på alla fyra men han kryper liksom inte någonstans. Han älskar att gå runt i gåstolen och vill liksom hänga med när man gör saker i köket. Diskmaskinen är väldigt spännande. Annars är han mest som han brukar, go och glad faktiskt. Kvällarna har gått bättre ett tag också, så himla skönt. Hoppas det håller i sig 4-ever! Han sover hela nätterna oftast, ibland vaknar han till men somnar igen när han får nappen. Stora bebisen sover liksom i sitt eget rum! Ibland känns det lite sorgligt att han ligger där själv men vi sover bättre så. Ibland när man saknar honom tar vi över honom till oss dock <3

Han har börjat äta mycket bättre nu. Ett tag vägrade han öppna munnen. Nu äter han oftast välling till frukost, en hel burk mat till lunch, gröt på kvällen och ersättning innan han ska sova. Någon flaska ersättning mitt på dagen också och ibland nån frukt. Han älskar fortfarande musik, särskilt sångstunderna på öppna förskolan. Han har även lärt sig imse-vimse spindel utantill med alla rörelser. Nä, där skojade jag lite men han är såklart ett litet geni enligt mig :))

Är så himla glad för vår gulliga unge, självklart vill jag ju berätta det här på min blogg liksom. Tycker det är skönt att han oftast är en nöjd bebis för jag blir sjukt stressad osv när han är ledsen, som de flesta föräldrar kanske. Jepp, det var det om det! 

 

Puss på dig älskade sjumånaders Algot!

Tack för snöret, eller jag menar böckerna, mamma!

Bilen som dog

Vår bil gick sönder igår. Den bara dog så det är antagligen något med motorn. Kommer att kosta oss minst 10 000:- att reparera. Försöker tänka att det kan ju vara något annat men är väl bäst att vara beredd på det värsta. Känns sjukt hopplöst, vi har verkligen inte de pengarna. Vårt sparande just nu = noll. Om man nu skulle ha så mkt pengar så är det väl inte en trasig bil man vill spendera dem på. Åh, sjukt stressande detta. Men ska försöka låtsa som ingenting och ha en trevlig helg ändå. Typiskt dock att vi hade planerat att storhandla idag, jaja.

Suck...

Bästa argumentet ever i genusdebatten måste ju vara "pojkar är pojkar, flickor är flickor!"

OMG typ.

Sjuk

Huvudvärk, halsont och allmänt förkyld. Pigg bebis som vill leka. Inte bästa dagen detta. Hoppas jag blir frisk snart så jag inte missar allt kul vi vill göra i veckan. Nu ska jag iaf äta glass, det kan väl bota halsont eller hur?

Lilla tanden

Algot har en söt liten tand på väg, så himla gulligt är det! Undrar dock om den har något att göra med vår jobbiga kväll igår. Johan var på träning så det var bara jag och Algot. Han var orolig och ledsen och hade svårt för att somna. Somnade liksom lite till och från men inte ordentligt förrän 23:30 typ. Sjukt jobbigt. Jag grät, han grät. Som vanligt kan det väl vara tusen olika orsaker, lilla tanden, förkylningen som börjat komma, magont? Hoppas på en bättre kväll ikväll, är redan lite nervös.

Liten blir stor

Nu har vår lille son flyttat in i sitt eget rum. Känns lite konstigt att inte ha spjälsängen i vårt rum även om den fortfarande bara är typ fyra meter från min säng. Kan liksom inte fatta att han blivit så stor. Vi kom ju precis hem med honom. Packade in lilla bebisen i bilstolen och lämnade BB. Ingen stoppade oss, fick vi verkligen ta hem honom liksom? Och när vi kom hem, vad gör man nu då? Jaha nu har vi en bebis. Så jäkla skumt det kändes. Minns även den konstiga känslan när Johan tog med bilstolen när vi åkte in till BB. Tror han att vi ska åka hem med en bebis eller? Tre dygn senare kom vi hem som en liten familj. Han sov mellan oss varje natt de första månaderna. Nu är han stora bebisen som sover i sin säng i sitt rum. I natt inbillade jag mig att han skrek till lite så då tog jag in honom till oss <3 Så kan man ju också göra.

Tjockisjackan

På tal om H&M så hittade jag en fin vårjacka där idag på tjockisavdelningen. Det syns kanske inte så mkt här men den är mörkblå och ganska fin. Har just nu en rabattcheck på 20% så den blir inte så himla dyr. Vad säger ni mina kära läsare, ska jag slå till? Eller är den för tråkig liksom? Snälla svaraaa!

Mvh Modebloggare_84

Långben

Är detta på riktigt eller vad?! Har folk såna ben? Inte jag iaf, mina är kanske hälften så långa, haha. Det är nog jag som är sjukt kortbent? H&Ms modeller brukar ju vara väldigt naturliga liksom.

Min nya kompis!

Hejdå gamla sega telefon som jag varit nära att kasta i golvet typ tusen gånger!

Hej fina nya iPhone 4s!

Hejdå napparna!

Vi ses Aldrig mer!


Jepp, jag är sjuk i huvudet typ. Känns jobbigt att slänga dessa söta nappar Algot hade när han var mini. Men man måste va?