Detta är året då det liksom inte händer något speciellt. Vi ska inte gifta oss, jag ska inte föda barn eller bli gravid, ingen är föräldraledig. Vi ska bara jobba hela året, försöka få en fin vardag med våra barn. Känns skönt faktiskt. Ännu bättre att jag ska jobba 75%.
Om jag skulle önska något stort skulle det vara ett nytt boende. En större lgh i samma område eller ett hus nånstans? Svårt att tänka på boende när jag inte riktigt vet var och hur jag vill bo. Älskar ju Malmö.
På måndag börjar alltså Doris på förskola. Det känns faktiskt helt jävla sinnes. Vad hände? Lite vemodigt. Min älskade lilla Doris, ska hon hänga med massa främlingar hela dagarna. Ska jag aldrig mer vara föräldraledig? Aldrig mer ha en bebis? Det känns inte så just nu (att ha en 1,5 åring alltså - puh!) men vem vet om typ 3-4 år. Endast vår allsmäktige Herre vet.
Lite blandade önskningar inför året:
Vara snällare mot mig själv, sänka kraven.
Försöka att inte fundera så mkt.
Äta mer dessert plus dricka dessertvin till.
Gå ut och dansa mer.
Laga mer mat. Fortsätta med veckomeny.
Kanske klippa mig.
En resa med tjejerna. Kanske Berlin?
Stugsemester igen över midsommar?
Legoland om det inte blir helt jävla för dyrt.
Sälja mer barnkläder på loppis så vi har råd med Legoland.
Ha det mysigt med mina gulliga barn på eftermiddagarna.
Åka till badhus hela familjen. Är ju bästa aktiviteten för vår familj där alla älskar att bada.
Gå i skogen, åka till havet.
Läsa mer böcker, se mer film.
Fånga dagen hela jävla tiden!! Halleluja!
