4 månader!

Min älskade dotter, vår Doris. Redan fyra månader. Mycket har hänt den senaste månaden. Du har blivit döpt. Ett jättefint litet dop i kyrkan där vi gifte oss och där storebror döptes. Dina mostrar vad gudmödrar, extramoster Annie sjöng och extramoster Jessie läste en text hon skrivit till dig. Jag kunde inte låta bli att gråta. När man liksom börjar tänka på allt, tacksamheten över att Du Doris finns hos oss.

Du har vänt dig från mage till rygg. Tre gånger för typ två veckor sen, nu inte alls. Börjar tvivla på om det verkligen hände liksom. Du har skrattat högt. Det finaste man kan höra alltså. Men man kan ju inte säga att du brukar skratta precis. Du låter faktiskt inte så mkt alls. Snackar lite gör du men mest ler du med hela ansiktet. Du älskar när man skojar med dig, sjunger för dig osv. Får ibland dåligt samvete för att vi inte gör det så mycket som vi gjorde med storebror.

Du greppar saker och tar emot saker man ger dig och för dom till munnen. Du älskar din sitter, gungar som en tok i den. Särskilt när vi lyssnar på hög musik. Du fick en stol i doppresent, fint att du sitter med vid matbordet. Tänkt att vi är ett helt gäng där nu! Annars tycker du om att tugga på din leksaksgiraff, titta på när Algot busar och sitta upp korta stunder i din vagn. Du älskar din vagn. Sover gott där när vi är ute.

Du har provat lite av vår mat, alltså miniminilite från vårt finger som vi doppat i maten. Gillar att man inte behöver börja med riktiga smakportioner än som det var med Algot när han var fyra månader. Annars äter du bra, och sover bra. Vilket man knappt vågar skriva. Du väger ungefär 6,8 kg och är 64 cm lång. Inte helt säker...

Du är världens gulligaste bebis och jag älskar sig så himla mycket. Du känns som en lugn liten person. Ska bli så spännande att lära känna dig. Men tiden får gärna gå lite långsammare faktiskt. Hinner inte med! Ibland stannar jag upp och tänker på allt, att jag är mamma. Till Två fina barn. Overkligt.