När det känns litelite bättre

Känns faktiskt som att jag börjar må bättre. Långsamt går det framåt. Men jag jobbar fortfarande bara två timmar om dagen. Jag känner fortfarande att det är allt jag klarar just nu. Försöker vara nöjd över att det går bra istället för att vara besviken på att jag inte klarar att jobba mer. Försöker ta en dag i taget. Vara nöjd. Inte stressa.

Är hemma med Algot på onsdagar. Jag jobbar på kvällen, 16:30-18:30, så J hinner precis hem innan jag måste sticka. Vi hade en jättemysig dag igår jag och min lille unge. Vi bakade scones till frukost, badade, kollade på film, läste böcker, gick till lekan. Försökte att inte stressa. Inte tänka att det liksom inte duger att bara vara hemma och slappa. För det gör det ju. Det är helt underbart att bara hänga, inte stressa till något, bara vara jag och han. Jag ska bli bättre på det.