När jag tänker på att jag snart ska lämna Algot på föris och inte är hemma förrän vid sju ikväll. Att jag imorgon är hemma vid 21. Att jag är hemma typ 17:30 på fredag. Att jag kan räkna på min ena hand hur många vakna timmar jag får med min son resten av veckan (förutom helgen då). Fy för så ont det gör. Vill bara gråta. Säger upp mig nu.
Att min chef vägar låta mig gå ner i tid förrän i slutet av oktober gör det hela så mkt jobbigare. Känns som en evighet dit. Jag vill detta NU. Helst igår. Att hon dessutom tvingar mig att gå en kvällskurs på min tidiga dag (SÅ KAN MAN VÄL INTE GÖRA?) får mig att börja gråta igen. För jag vill inte gå kursen, och jag kan inte. J har inte ens kommit hem när jag ska vara på jobbet igen. Får väl gå och lämna tillbaka A på föris då på hans tidiga dag. Inte!
2 kommentarer:
Jag skulle pratat med facket om hur lång tid innan man måste säga till om att gå ner i tid. Låter långt borta i slutet av oktober.
Har inte kontaktat facket men har läst mig till att det tyvärr är sådär. Min chef har visat tydligt att jag får vänta två månader för vi har massa annat att prioritera just nu. Suck alltså! :((
Skicka en kommentar