Måndagar är lite jobbiga. Redan på söndagen kommer känslan. Jag vill liksom inte lämna bort Algot, vill att familjen ska vara ledig tillsammans alltid. Det känns så fel att man ska lämna bort sitt barn egentligen, att han ska vara mer på förskolan än hemma i veckan (räknar vaken tid). Att fröknarna får umgås med min son om dagarna, men inte jag. Jag vet att Algot har det bra på föris och jag trivs ju på mitt jobb. Ändå känns det lite sorgligt varje måndag. Att nu ska vi vara ifrån varandra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar