Ja det undrar jag ibland. Min lille son har blivit så stor. Tycker han ser så lång ut. Inte alls någon bebis liksom. Snart blir han 17 månader.
Världens bästa genibebis. Eller jag menar genibarn. Det är så roligt nu när han börjar prata. Det kommer nya ord hela tiden och det är så himla häftigt att han förstår så mkt. När man frågar om vi ska bada säger han glatt "mm" och går till badkaret. När vi säger att "nu ska vi åka bilen" säger han "ööön ööön". När vi ska äta mat säger han "nam nam". Man kan liksom verkligen kommunicera med varandra.
Han vet var näsan är, säger "näsa" och pekar. Han pekar även ut munnen, ögonen, tänderna och håret. Han härmar djur som katt, får, lejon, uggla, orm osv. Han säger mamma, pappa, mormor, morfar, Jessie, hej, hejdå, tack, titta, ja, nej, gurka, gunga, jacka osv. Han försöker liksom härma allt och det är så jäkla gulligt! Måste blir bättre på att anteckna allt detta i hans fina bok.
Han är rolig också, mitt barn. Den senaste tiden har vi lekt tittut med en tomte vid köksbordet. Man gömmer tomten under bordet sen säger tomten "tittut!" och Algot skrattar högt. Idag vid mellanmålet lekte han tittut med sin sked med mig och Johan. Gömmer skeden, visar den och säger "tittut!" Och ser allmänt mallig ut. Som att han själv är så stolt över sina spex. Haha. Så mkt finurligheter han har för sig alltså.
Kan fortsätta detta inlägget hur länge som helst. Berätta om hur gullig han är när han själv sätter på radion på högsta volym och börjar digga och dansa. Om hur han ger mig puss och kram innan jag går till jobbet varje morgon. Världens bästa Algot. Min son. Min son! Tänk att jag har en son. Jag är en mamma!
2 kommentarer:
Jag håller med dej Emelie .... ni har världens finaste Algot ❤💚💜💙💚💜💙❤
Visst har vi <3333
Skicka en kommentar