Ibland gråter jag för allt det där som är över, som tagit slut

Som liksom aldrig mer kommer igen. Barndomen. Att vara liten. Bo hemma hos mamma och pappa. Bara vara vi sex i familjen och fira julafton. Jag gråter över vänskap som gick över. Utan att man riktigt vet varför. Att tiden går. Att mina föräldrar nu är mormor morfar farmor farfar. Att jag, lilla lillasystern, är mamma. Det känns så sjukt konstigt allting. Tiden går så jävla fort så ja, jag gråter lite över det.