Ett jävligt peppigt inlägg!

Jag är förkyld igen. Seg i hjärnan, seg i kroppen. Gäspar typ tusen gånger om dagen på jobb. Ser aldrig någon annan gäspa. Vad fan är det för fel på mig? Johan säger att jag är en latmask, och ja så är det nog. Men det kan väl inte Bara vara det? Snälla ge mig en tablett energi! Jag orkar typ ingenting. Kan bero på min grova fetma också. Varför gör jag inget åt den? Blir bara fetare och fetare för varje dag. Haha hur sjukt lät det, men ja så känns det.
Önskar att jag orkade plocka undan här hemma, städa undan allt jävla snusk. Fortsätta sortera typ överallt. Ja, det behövs. Mamma hjälpte mig sortera min garderob i fredags. Klarade av att slänga 2,5 sopsäckar med kläder och skor. Ja, slänga. Orkar inte ge bort. Sån är jag, latmasken nr ett. Plus känns jobbigt att ge bort fina kläder som jag inte kan ha pga tjockhet. Ingen smal jävel ska få ha dem! Mkt svordomar i detta inlägg men i sin egen blogg får man skriva vad fan man vill! Iaf, nu behöver vi bara sortera på typ 100 andra ställen (stora garderoben, möbel i vardagsrum, städskåp, Algots byrå osv osv.). Överallt är det stök! Suck alltså. När ska man hinna fixa med allt? Ge mig energi, ge mig tid. Jag Vill ha ordning hemma. Vi måste skärpa oss, J och jag. Här behövs dammsugas, toan behövs städas osv x 100. Men ingen orkar. Jag tycker ju att Johan borde fixa allt detta när jag jobbar. Algot sover ju iaf 1,5 timme om dagen, borde han inte städa och fixa då? Det gjorde faktiskt alltid jag när jag var föräldraledig. Typ.
Annat jag vill orka/hinna med: plocka ögonbrynen, raka benen, blogga, köpa utebyxor till jobb, läsa böcker, plantera fler växter på balkongen, åka till Ullared och handla julklappar, boka Krunegårdbiljett (hallå, hur jobbigt är det det liksom?!), hänga med fina vänner, sätta upp tavlor och annat inredningsfix plus pussa massor på min son. Min älskade son som jag saknarsaknarsaknar varje dag på jobb. Man kan liksom inte låta bli att tänka på sitt barn när man hänger med andras barn hela dagarna.
Jaha, nu orkar jag inte (inte mkt jag orkar nuförtiden!) skriva mer. Carpe fuckning diem everybody!