Augustiångest

Jag får ångest när jag tänker på att jag ska börja jobba om 25 dagar (men vem räknar liksom?). Jag vill verkligen inte tillbaka till jobbet. Min chef har flyttat mig till en annan avdelning vilket gör det hela ännu tråkigare. Jag får inte komma tillbaka till mina gamla kollegor. Är egentligen sjukt less på stället så borde väl söka nytt. Har dock inte orkat göra det nu under föräldraledigheten eftersom jag inte velat tänka på jobb alls. Känns fel att tänka såhär, gillar folk sina jobb? Det borde man ju göra. Egentligen gillar jag mitt jobb, älskar att hänga med barnen. Att ha sångsamling, leka, upptäcka, måla, lära, pyssla, läsa. Men det är liksom för lite av det. Det är mest stress, torka bord, städa, försöka få ihop dagen med personal osv. Jag överdriver väl lite men önskar att jag var lite mer pepp på att börja jobba. Men nej, mest ångest faktiskt.