onsdag 26 oktober 2011

3 månader!

Nu är vår lille påg hela tre månader gammal! Det har hänt massor på en månad bara. Algot greppar efter saker och för dem själv till sin mun. Jag blev helt paff första gången det hände. Han greppar och undersöker sina saker i Pingu-gymmet. Han snackar massor också! Så himla häftigt! Från en dag till en annan liksom. Och dessa underbara leenden man får ibland. Vet liksom inte var man ska göra av all kärlek. Att typ krama ihjäl honom eller äta upp honom känns som en mindre bra idé. Även om han ser väldigt god ut! Han tycker fortfarande om att lyssna på mammas (och pappas) fina sång. Bara att titta och känna på mitt eller Johans ansikte är sjukt spännande. Pappas skägg är väldigt fascinerande. Varje morgon (vid 8, halv 9) vaknar Algot glad och snackar som attan. När jag vänder mig om och tittar på honom får jag världens största leende tillbaka. Åh, ett underbart sätt att börja dagen på!

Han somnar ungefär mellan 20-22 varje kväll. Lite olika varje gång. Under natten vaknar han då oftast en, ibland två, gånger. Så vi ska inte klaga tror jag? Innan han somnar för natten vill han gärna ha lite mat även om han egentligen inte är särskilt hungrig. Han somnar i ens famn sedan lägger vi över honom i sin säng. Där sover han tills ungefär 4 då jag tar över honom i vår säng. Johan brukar natta på kvällen så matar jag på nätterna. Det funkar bra för oss. Nu låter det som vi har värsta rutinerna, så är det inte riktigt. Men ungefär så här är det. Något som tyvärr är lite av en rutin är att Algot ofta är ledsen och gnällig på kvällarna. Det har varit så några kvällar nu iaf. Så himla jobbigt när han gråter och man man vet inte vad det är liksom. Har hört att det är ganska vanligt att de är lite gnälliga på kvällen?

Algot var på tremånaderskontroll på BVC. Han fick vaccinsprutor och det gick faktiskt bra. Jessie följde med som stöd, blev lite nervös ändå vilket jag inte trodde att jag skulle bli. Han skrek såklart när han fick sprutorna men lugnade sig ganska snabbt. Min lilla kotte <3 Han satt i mitt knä när två sköterskor gav honom två sprutor samtidigt i hans gosiga lår. Tack kära JJ för att du hängde med oss! Som tur var slapp han iaf feber efteråt. Han sov extra mycket under dagen men annars var han som vanligt. Han fick vägas och mätas också, 65,5 cm och 6800 g.

Algot tränar också sina små ben, han tycker om att ställa sig upp och stå en stund. Med vår hjälp såklart, han är duktig vår bebis men vi ska inte överdriva. Han är liksom ingen liten nyfödd längre som vill ligga i famnen hela tiden. Han vill bara sitta så han inte missar nåt spännande som sker runt omkring. Det är verkligen häftigt att få följa vår lilla bebis och hans utveckling.

Skriver detta främst för min egen skull, kul att gå tillbaka och läsa om lilla bebis-Algot. Ska försöka bli bättre på att skriva (och lägga in bilder) här oftare dock.

Hurra för kotten!

2 kommentarer:

nippertippa sa...

åh, älskade Algot! jag saknar honom nu, så jag vill pussa och kramas med honom i massor imorgon ok? :)

Emelie sa...

nippertippa: Självklart! Kotten saknar sina extramostrar! <3