tisdag 27 september 2011
Tankar om förlossningen
Varje gång jag tänker på allt som inte blev som det skulle kan jag inte låta bli att gråta. När jag efter många timmars värkarbete får höra "snart får ni träffa er bebis". Jag är öppen tio cm, utmattad men ändå peppad. Jag är glad, tänker att nu är det nära. Snart är vi en liten familj. Då slipper jag snitt alltså? -Ja, svarar barnmorskan och jag märker hur de liksom förbereder för en bebis där inne i rummet. Så minns jag det iaf. Men så blir det inte. Det dröjer kanske 10 timmar till sen kommer vår lille son till världen. I ett helt annat rum och med vad som känns som tusentals läkare och barnmorskor. Jag är yr och matt och lite förvirrad. "Det kom en bebis tillslut" säger jag till Johan. Där får vi några minuter som en ny liten familj innan Johan och Algot lämnar rummet. Känslan när jag låg där. Jag skakade, en barnmorska fick hålla i mig. Så overkligt allting. Jag missade den där första tiden. Jag fick inte vara med när vår bebis fick på sig sina första små kläder. Ett vitt set från Polarn och Pyret i storlek 50 som legat nedpackat i bbväskan i flera veckor. Vi fick inte den lilla fikan med en flagga på brickan tillsammans. Istället låg jag ensam på uppvaket med tusen tankar i huvudet. Jag hoppas att jag i framtiden kan tänka på min förlossning utan att gråta. För trots allt så blev det ju faktiskt som det skulle. Vi lämnade sjukhuset som en liten familj, det kom en bebis tillslut. En frisk liten pojke, vår Algot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
kära kära Emelie , såå fint skrivet ( ja , jag får en tår i ögat ) de va en fruktansvärd pärs innan vi fick det underbaraste besked vi någonsin kunde få .... Pyret är kommen till världen .... vilken lycka .... Jag tror hela Makarska hörde vårt glädje-rop ( för vi var ju där när allt hände , tack Johan för alla sms ) .... o tänk nu e Pyret en ALGOT ... Kram !
Tack kära mamma! Vilken fin kommentar <3
Vad fint skrivet Emelie. Jag blir alldeles tårögd av din text. Allt blev som det skulle till slut, som du skriver, ni fick finaste lille Algot med er hem. Men ni har all rätt att sörja att det inte blev som ni tänkt, så låt tårarna trilla för den sorgen, för de hjälper till slut tankarna att lätta lite. Stor kram ♥
så himla fint skrivet, min kära BFF. jag blir också tårögd när jag läser. och när jag tänker på att det blev en Algot och att det var han hela tiden. åh! <3 hoppas att kuratorn snart fixar så att du får prata med läkarna och sköterskorna som var där under förlossningen. många kramar!
Väldigt fint skrivit Emelie. Vad ni fick gå igenom för att sen bli er underbara lilla familj. Även om saker inte alltid blir som man tänkt sig så fick ni er fina Algot. Det är ju det som betyder något i slutändan. Många kramar!
Åh kära ni! Era kommentarer värmer <3
Men hej, jag har missat att du har en blogg ju, kul!
Åh, jag får tårar i ögonen. Jag har också svårt för att tänka på min förlossning utan att gråta, för det blev ju inte alls som jag hade trott. Dock fick jag vara med Elly hela tiden, det måste vara fruktansvärt att slitas ifrån sitt alldeles nya barn. Usch, kan knappt tänka på det...
Fifi: Kul att du hittat hit! Bloggar iofs inte så ofta men hoppas du tittar in igen :)
Hoppas att man nån dag kan tänka på allt utan att bli tårögd. Men det var verkligen en tuff upplevelse... Tur att allt slutade väl iaf, att man fick finaste ungen liksom <3
Skicka en kommentar