Tankar om bebisprylar

Det känns lite overkligt och konstigt att titta på bebisprylar, redan liksom?! Mamma handlade Pyrets första kläder förra helgen. En fin vit body och världens minsta vita sockar. Så himla fint! Tack så mkt! Denna helgen handlades det också till Pyret. Johan köpte en supersöt body med kanelbullar på och även denna fina. Dessutom fick bebben också ett par mjuka gröna byxor av min mamma. Pyret är redan bortskämd...

Även om alla saker är supersöta och det såklart är svårt att hålla sig för att handla så känns det ändå konstigt. Kanske för att det trots ultraljud och bubblande mage känns overkligt att det verkligen ska komma en riktig bebis? En levande bebbe som ska bära dessa kläder. På något sätt blir det mycket tankar på materiella ting som söta sockar och barnvagn när vi nu väntar barn. Det låter kanske löjligt men jag har ju drömt om att få handla fina kläder till min unge. Att faktiskt inhandla dessa saker är nog ändå ett sätt att faktiskt förstå att det ska komma ett barn, det blir mer verkligt när man ser den lilla högen med kläder som vårt Pyre ska bära.

Jag tänker inte att det är läskigt att handla på grund av rädsla att något ska hända vårt Pyre, för så vill jag inte ens tänka. Jag förstår såklart att man inte kan ta saker för givet men jag måste få tänka att allt ska gå bra, att Pyris mår bra i min mage.

Det dröjer nog ett tag till innan jag själv skulle handla något till Pyret, varför vet jag inte. Kanske för att det faktiskt är 132 dagar kvar! Haha, det Är kanske tokigt att bebben redan har en liten hög med kläder?