Vecka 29 nu. Känns som det går fort helt plötsligt. Samtidigt känns det som jag varit gravid en evighet. Alla veckorna när jag mådde så illa att jag liksom inte visste vart jag skulle ta vägen. Bara låg i soffan och jämrade mig. Fy fan vad hemskt det var. Så tacksam att slippa det nu. Även om jag nu har foglossning, är sjukt trött, hungrig jämt och allmänt orörlig. Allt är bättre än det där illamåendet.
Är även så tacksam varje gång jag känner lilla bebisen röra sig där inne. Finns inget bättre. Vi längtar nu. Samtidigt som det känns läskigt, två barn liksom? Hur ska det gå?
För bara tre år sedan var det bara vi, jag och Johan. Nu känns Algot så himla självklar i vår lilla familj. Om ett halvår känns säkert vår nya medlem lika självklar. Jag tror det är så. Jag vet det. Så himla spännande att se vad det blir för en liten person.
Jag känner att jag vill börja fixa lite här hemma nu. Köpa bebissaker. Förbereda. Vi ska sätta upp en liten hylla i sovrummet, göra en bebishörna. Sätta ihop Algots gamla spjälsäng. Fixa en skötplats på tvättmaskinen. Köpa babynest. Tvätta alla små kläder. Bädda fint i liggvagnen. Köpa en ståbräda till Algot.
Som sagt, vi längtar efter dig pluttis! Är du kanske en liten Doris? Storebror kallar dig det <3